Att följa sig själv | Jag håller på att skriva en bok. Det är första gången i mitt liv som jag skriver seriöst och målmedvetet – och snabbt. Fortsätter det i den här hastigheten kommer boken snart att vara färdigskriven.
Det som är både kul och intressant med det här är att mitt bokprojekt fyller två av de saker jag ägnar mig åt, som på olika sätt och av olika skäl betyder som allra mest för mig;
Fotografi och filosofi.
Det är alltså en fototeoretisk bok jag skriver, och den handlar om hur vi kan förstå och tolka sanningsbegreppet i fotografi. Den kommer att vara supernördig, och förhoppningsvis behjälplig för faktiskt ett flertal målgrupper.
En målgrupp är konstvetare. Boken tar upp flertalet teoretiker som är erkända inom konstvetenskapen, och ämnet är onekligen intressant för konstvetenskapen. Jag tror dessutom att jag har ett relativt nytt och oanvänt grepp om saken.
En annan målgrupp är gemene man, som är trött på att se fotografier ryckta ur sina sammanhang, och vill bli bättre på att förstå, och att vara bildkritiska när det handlar om bilder i exempelvis sociala medier.
Det bästa med allt det här handlar lite mindre om innehåll, målgrupper och så vidare, och mer om känslan jag har i magen.
Det är nämligen så att jag känner mig förjävla bra, när jag håller på med det här. Jag märker att jag faktiskt kan det jag skriver om. Det är ju sånt jag har vetat länge, men när det tar formen av faktisk text, när jag läser igenom, ändrar, gör om, läser igen – det blir bra.
Det är vid såna här tillfällen (som hittills i mitt varit försvinnande få, faktiskt) som jag inser hur viktigt det är att följa sig själv. Att inte avvika och göra något annat, för att man tror att man inte kan, inte får, inte bör, eller något annat.
Det här är vad jag ska ägna mig åt. Det här är mitt enda alternativ. Fotografi i teori och praktik är mitt livs kall. Genom båda delarna kan jag dela med mig av precis allt jag behöver, och det är så otroligt tacksamt. Att följa sig själv är klart underskattat.
Det är kraft och rörelse i det här. Jag är rätt ovan vid det, faktiskt. Men det är en kraftig rörelse framåt och uppåt, som jag uppskattar. Den kommer att ta mig rätt långt, både rent mentalt/andligt/psykiskt, men också rent praktiskt.
Eller; det är i alla fall planen.
Det är också ett ytterst effektivt test av min förmåga att manifestera. Jag tänker inte be om några tummar upp, lyckönskningar eller något annat, eftersom det här behöver komma helt ur min egen kraft.
Jag är på väg! 🙏
