Första gången jag introducerades till vad som i just det sammanhanget kallades Concious Creation (går numer under det mer populistiska begreppet Attraktionslagen), blev jag jätteupprörd på hur konceptet går ut på att få det man ber om.
Vaddå får det man ber om?
Jag, och säkerligen väldigt många med mig, ställde frågan – innebär det att en kvinna som utsatts för våldtäkt, har bett om det och därför får skylla sig själv?
Nej, naturligtvis inte.
Problemet med det här sättet att tänka är att det ligger så oerhört långt från det tankesystem vi är vana vid, att det vid en första anblick (faktiskt flera anblickar, beroende på hur böjlig ens tankevärld är) kan se ut som skuldbeläggande.
Men det handlar inte om att skuldbelägga någon för allt dåligt som händer.
Det handlar om ett fullständigt skifte i hur man tänker och väljer att fungera. Detta är inte särskilt lätt och enkelt att göra, eftersom det kräver att man förändrar sitt sätt att tänka från grunden upp till toppen.
Nu är ju jag inte ett av de största fansen för just Attraktionslagen eftersom jag anser att det inte automatiskt fungerar för personer som exempelvis lever med psykisk ohälsa/sjukdom, och att det kan krävas enormt mycket shadow work innan man ens är förmögen att börja manipulera och manifestera sin verklighet på ett vettigt sätt.
Trots det har jag övertygelser som kan lägga en bra grund till denna Attraktionslag, detta sätt att skapa sin verklighet och sitt liv.
Jag tror till exempel att vi lever många liv, och att vi i varje liv väljer omständigheter med möjligheter att lära oss vissa saker som vi väljer på förhand. När vi väl har fötts in i dessa omständigheter har vi bara att följa det livet erbjuder och göra det bästa av det för att lära oss det vi behöver.
För en del kan detta bli mycket smärtsamt. I ett sådant läge kan det naturligtvis kännas som att man inte aktivt väljer det som händer, och det gör man inte heller (nödvändigtvis).
Hela det här samtalet är väldigt omfattande och handlar inte bara om rent livsfilosofiska poänger, utan också om självkännedom, hur man använder sig själv och det man lär sig genom livet, vad man har för attityd till sig själv och sin omvärld, hur indoktrinerad man är i den gemensamma verklighet vi lever i, och så vidare.
Jag blev lika förbannad som säkerligen många andra, när jag upplevde att ”man får det man ber om” skuldbelade mig för allt som var åt helvete i mitt liv.
Men det är ett väldigt, väldigt effektivt sätt att börja ta ansvar för sitt eget liv, sina egna reaktioner, att lära känna sig själv på ett sätt som är få förunnat, så att man utifrån det kan börja göra större förändringar i sitt sätt att tänka och leva.
Tanken att vi redan innan vi föds bestämmer vad vi ska lära oss är säkert väldigt främmande för många. För mig personligen tycker jag att det är en viss tröst, när jag tänker tillbaka på hur mitt liv har sett ut, vad jag har gått igenom, och vad jag har lärt mig (och fortfarande lär mig).
Eftersom jag också har övertygelser, som faktiskt är ännu starkare, om bland annat shamanism, som innefattar möjligheten att ha kontakt med guider och kraftdjur i sin andliga utveckling, så tror jag också att de gärna lägger sig i och kastar åt en utmaningar. Jag själv kan till exempel vara rejält lat, trög och korkad när det gäller vissa saker, och en del av allt jag upplevt tror jag är sådant jag fått av just dessa guider/kraftdjur, som en hårdhänt och brutal smäll på käften, som ett wake up call, så att jag faktiskt tar till mig den kunskap jag behöver lära mig.
Den största poängen med det här inlägget är att tydliggöra att tanken ”man får det man ber om” inte är ägnad att tänkas som enskild, separat tanke. Den tillhör ett tankesystem som skiljer sig enormt från den tankevärld de allra flesta av oss har, som vi lärt oss sedan barnsben och kommer att föra vidare till våra barn som i sin tur för det vidare till sina barn, många generationer framåt.
Jag tror inte att Concious Creation/Attraktionslagen är något som passar alla. Främst för att jag inte tror att alla är redo att släppa taget om den gamla, invanda idévärlden vi är uppväxta med.
Attraktionslagen såsom jag lärt mig hur den fungerar, passar inte mig särskilt bra heller. Men det som föregår den, just detta att vi väljer vilken inramning vi vill ha i just detta liv, att det faktiskt finns så oerhört mycket mer vi kan välja än vi tror, det tror jag stenhårt på.
För att kortfattat avsluta detta; det här är ett så stort ämne att det egentligen inte går att förklara på såhär lite utrymme.
För även om jag och Attraktionslagen inte är helt kompatibla, så är livsfilosofi något som ligger mig oerhört varmt om hjärtat.
