Jag insåg just att det som skiljer mig från de flesta andra, är mitt förhållningssätt till världen, livet och hur allting fungerar.
Vi lever ju i en tid där vetenskap, teknik, produktion, ekonomi och så vidare, tar väldigt mycket plats. Det skapar/har skapat ett mindset som förstärker vår tro att människan är störst, bäst och tuffast, att vi kan göra precis som vi vill utan att det blir några konsekvenser. Och blir det några konsekvenser så gäller de i alla fall inte oss, utan då är det någon annan som drabbas.
Vi är verkligen narcissistiska, som art. Det kanske är därför jag tycker så illa om människan, som art, just.
Dock är det viktigt (och det bör även jag komma ihåg) att skilja på individuella tankar, och hur dessa kan förändras när vi tillhör en grupp, en region, en nation, en världsdel, ett samhälle, en kultur, och så vidare. Ju större grupp, desto sämre tankar, skulle jag nog vilja säga. Samhällssjälen har ett helt eget liv som inte styrs av individer, utan utvecklar sig helt och hållet på egen hand.
Men visst, vi är alla hårt indoktrinerade i den värld vi lever i, och märkligt vore det väl annars. Jag skulle till exempel ha svårt att anpassa mig till ett liv utan online shopping. 😀
Det var dock intressant att inse att det är just förhållningssättet till hur allting ser ut och fungerar, som skiljer sig. Jag visste det redan innan, men ni vet hur insikten ibland slår en och det blir lite extra tydligt för en stund.
På ett sätt vill jag bekänna att det ibland kan vara rätt tröttsamt att ha en avvikande världsbild. Det gör att jag ibland väljer att inte säga saker, eftersom det jag vill säga bryter mot normer, bryter mot andras världsbilder och sätt att förstå världen, vilket i sin tur kan göra att jag blir ifrågasatt på ett sätt som mest bara känns drygt och påfrestande att hantera.
Samtidigt kan jag inte tänka på något annat sätt. Jag har provat att anpassa mig till hur omvärlden vill att ”man” (gemene man) ska fungera, och det funkar inte för mig. Jag kan helt enkelt inte tro på saker som inte är vettigt eller rimligt, såsom jag ser världen. Det går bara inte (enligt ett test är jag idealist).
Så om majoriteten av människor ser världen som biologisk, själlös och som en resurs tillgänglig att användas för den som hinner först, och naturens krafter som något att övervinna och kontrollera, ser jag världen som besjälad och med en stor urkraft som finns inom räckhåll för den som vet hur man bär sig åt (jag vet det inte).
Jag väljer att se den där kraften, jag väljer att se och känna magi, jag väljer att leva i och tillsammans med det som ögat inte kan se. För mig blir livet betydligt roligare, mer intressant och spännande på det viset. Dessutom är det den vägen jag har lärt mig som allra mest genom, och det vore ju otroligt korkat att välja att gå åt ett annat håll, kan jag tycka.
Men jag önskar att fler kunde och ville tänka som jag. Jag är naturligtvis inte ensam, men hittills har jag inte hittat särskilt många individer som jag fått någon starkare kontakt med. Det är något jag aktivt önskar mig, och hoppas hitta framöver.
Är du en av dem, ta gärna kontakt med mig via Facebook.
Som avslutning på det här något virriga inlägget kan jag i alla fall varmt rekommendera att ägna lite tid åt att fundera på vilket förhållningssätt du har till världen, samhället, livet, universum och så vidare. Jag gissar att många av oss följer strömmen av gammal vana, för att vi är lata och inte tänker själva, och för att vi är så inkörda i hur systemet ser ut och fungerar att vi inte kan föreställa oss något annat.
Testa! 🙂 Du kanske blir förvånad själv.
