Jag håller sedan några år på att bygga om mitt liv från scratch. Det följer en många år lång process där jag av- och omprogrammerat många, djupt sittande destruktiva mönster som jag ärvt av mina föräldrar.

Något jag nyligen insett är att det här med att bygga om ett liv inte enbart handlar om att lägga till saker. Det handlar minst lika mycket om att rensa bort det som inte längre är gynnsamt.

Just nu känns min process aningens obalanserad, men inte nödvändigtvis på ett dåligt sätt. Mer som såhär; shit, ok, men hur balanserar jag det här, om jag vill ha si eller så, och hur får jag in det här – shit, jag kanske måste rensa bort lite brus från diverse källor innan jag kan gå vidare, och oj, oj, vad tomt det blev i det här hörnet, vad ska jag fylla det med nu?

En sak jag har gjort, som är betydligt större för mig än jag trodde, är att rensa bort sociala medier. Jag har hängt på Facebook i runt 18 år, och varit enormt trött på det i ganska många av alla dessa år. För ett par månader sen bestämde jag mig hastigt och lustigt för att – nu får det räcka. Nu överväger nackdelarna och bruset i så hög grad att jag inte står ut. De få fördelar som finns (att kunna höra av sig till folk när som helst) är inte värda bruset.

Så jag har lämnat både Facebook och Instagram, ganska hastigt och lustigt. Och det är bland de bästa beslut jag tagit för min digitala närvaro, på åratal.

Min Internetnärvaro är för övrigt en av de saker jag håller på att omorganisera. Och när jag lämnat Meta helt och hållet, får jag plötsligt utrymme för andra plattformar där jag tror att jag kommer att få ut betydligt mer.

Att göra ett sånt här skifte innebär rätt mycket arbete, faktiskt. Större delen av det består av mentalt arbete, där poängen är att av- och omprogrammera gamla föreställningar om sig själv som antingen har haft en poäng tidigare i livet men inte längre gör någon nytta, eller sådant som ligger och skräpar så djupt att det är svårt att hitta dem.

Resten består av rent praktiska grejer. För min egen del består det t ex att bygga upp mitt liv omkring det jag älskar mest – fotografi, i både teori och praktik, att leva tillsammans med mina djur (hund och katt), mina relationer, mitt boende, och så vidare.

Detta tar en del tid, det också. Framför allt eftersom allt är kopplat till min idévärld som rör mig själv, hur jag fungerar, vad jag behöver, vad som faktiskt tillför något i mitt liv, vad jag får faktiskt utbyte av, och så vidare.

Och detta i sin tur kräver en viss rensning, det också. Mental rensning, rensning av prylar, till viss del även relationer – eller åtminstone en viss ommöblering.

Jag märker att jag blir bättre och bättre på det. Jag har hellre ett liv med väldigt få relationer, men som är ärliga, sanna och känslosamma, än många där ingen är så viktig. Därför känns det så himla bra att ha lämnat sociala medier, för där är det ju verkligen så att de allra flesta ”relationer” man har där, inte är så viktiga. I alla fall för mig.

En annan sak jag har märkt är att det är betydligt enklare att ta ett steg i taget än att förvänta sig att allt ska ske på en gång. Just nu håller jag sedan något halvår tillbaka att göra en del investeringar som på olika sätt underlättar det jag vill ägna mig åt. Att skaffa allt på en gång hade nog varit kul, men på det här sättet blir de lättare att integrera, och jag blir dessutom väldigt glad varje gång jag kan göra en ny förändring till det bättre.

Det är tur att jag tycker att det här är så jäkla kul. Och tur att jag inte nöjer mig med det jag har – tänk vad livet skulle bli tråkigt då. På det här viset känner jag faktiskt att jag börjar ta mig någonstans. Min plan är att mitt liv ska se väldigt annorlunda ut om ett år, så att jag kan skaffa mig nya mål att sikta mot.

Och bara som en parentes; jag är oerhört tacksam över min hund och min kattunge, som är de bästa följeslagare jag kunnat föreställa mig. För att inte tala om de som lämnat mig men alltid kommer att leva i mitt hjärta.

Föregående inlägg Att hantera sorg