Det här inlägget kommer delvis att handla om det som kallas attraktionslagen, en viss relativt vass kritik av den, och vad jag har kommit fram är (ett av fler) alternativet för mig.

För den som inte känner till attraktionslagen består den extremt kortfattat av idén om att det vi tänker på, det attraherar vi in i våra liv. Tänker vi positivt får vi bra saker, tänker vi negativt får vi dåliga saker – eller mer av det dåliga vi redan har.

Tanken med attraktionslagen är att vi ska lära oss att tänka på saker vi vill ha, i stället för på det vi inte har.

Och visst. Tanken är god, om man så säger.

Men såsom jag ser det bygger hela konceptet på girighet, och ska man lyckas attrahera in allt man önskar sig krävs det ett visst mindset som alla inte automatiskt har eller har möjlighet att bygga upp.

Jag erkänner dock att min syn på attraktionslagen är starkt influerad av de amerikanska LoA (Law of Attraction) influencers jag har läst/sett. Det är ju inte särdeles förvånande att framgång i USA bygger mycket på karriär, pengar, bilar, ett ägt hem (att hyra boende är tydligen dåligt därborta), och så vidare. Vi har inte riktigt samma mentalitet här (ännu), men mitt ogillande av det har satt sig i ryggmärgen på mig och jag har svårt att släppa det.

Oavsett vilket, låt oss traska vidare på den kritiska vägen.

I min värld är attraktionslagen extremt egoistisk, girig, och snudd på narcissistisk. JAG vill ha si, JAG vill ha så, JAG vill ha detta och det där, JAG vill…

Jag upplever också att allting blir så oerhört stort, och så extremt mycket att hålla reda på. Särskilt om man vill manifestera/skapa flera saker av större proportioner samtidigt. Det är otroligt arbetsamt att hålla fokus på att tänka och känna positivt om flera saker samtidigt, i alla fall över tid som i min erfarenhet kan behövas innan en manifestation tar faktisk form.

Sist men inte minns är det också så att för att attraktionslagen ska fungera, behöver man ha fungerande förutsättningar. Med det menar jag att man behöver ha ett vettigt och positivt förhållningssätt till sig själv, man behöver kunna känna tacksamhet för det man har, man behöver kunna känna att man har ett värde och är värd det man vill ha, och mer därtill.

Har eller kan man inte något av det jag just nämnde, går det inte heller att manifestera någonting alls.

Nu undrar du kanske varför man inte skulle kunna tänka och känna allt det där – det är ju lätt som en plätt!?

Nej, det är inte lätt som en plätt.

Jag lever med bipolär sjukdom och jag har ett rätt svårt barndomstrauma som påverkat min självbild och mitt egenvärde i extremt hög grad. Jag har förvisso läkt ihop mer av det än jag någonsin trott var möjligt, men det finns fortfarande saker jag har väldigt svårt att tro, tycka eller känna om mig själv.

Det påverkar av uppenbara skäl min förmåga att attrahera in större positiva förändringar i mitt liv, oavsett om det handlar om att vinna storvinsten på Lotto, hitta en passande livspartner, ha ekonomi att äga och köra en bil, att skaffa mig en husbil eller liknande och resa med mina djur – eller vad det nu kan tänkas vara.

Abraham Hicks (en entitet som kanaliseras av Esther Hicks) säger att om man bara börjar med en liten positiv tanke, så kommer resten av sig själv. Vis av erfarenhet kan jag säga att det funkar inte så. I alla fall inte för mig.

Medan jag å ena sidan förstår konceptet och tycker att det ligger någonting i det, så tycker jag också att det är oerhört naivt. En sak jag anser glöms bort i väldigt hög grad, är att vi lever i en verklighet som är styrd av överenskommelser om hur samhället fungerar, och det kan vi inte komma ifrån. Jag upplever alltså att attraktionslagen är väldigt ytlig.

Så – vad tänker jag mig i stället? Hur går mina tankar om det här med livet, hur man lever, hur man lyckas få ett liv man trivs med, och så vidare?

To each, her own, skulle man kunna säga.

Alla har inte behov av en spirituell övertygelse. Många bygger sin världsbild på vetenskap, biologi, teknik och liknande. Det får ju helt och hållet stå för dem. 😀

Jag själv tillhör inte den gruppen – jag har behov av min andlighet, och det är den jag bygger hela min bild av hur livet, världen, universum, fungerar.

Dock ska det sägas att vilken övertygelse man än har, så är det helt ok. Alla är vi olika.

Eftersom jag nu råkar tycka att just attraktionslagen är väldigt ytlig, enkelriktad och på många vis exkluderande, så har jag valt att följa andra vägar som jag tycker passar mig bättre. Jag är långt ifrån någon expert inom endera, men jag attraheras starkt av både animism och shamanism. Utöver det, har jag också börjat utforska Don Miguel Ruiz med söner – Ruiz har exempelvis skrivit boken the Four Agreements, som jag varmt kan rekommendera.

.. och allt har lett fram till det jag bara under de senaste dagarna börjat landa i. Nämligen, frågan som lyder såhär:

Vem vill jag vara?

För mig känns den här frågan så oerhört mycket mer givande och inkluderande, än attraktionslagen någonsin kan göra. Den här frågan välkomnar en bred förändring, och den välkomnar utveckling av den egna personen på samma gång som den är öppen för yttre förändring. Den lägger också ansvaret för den egna utvecklingen just på – en själv. Det finns nämligen ingen annan som kan göra det åt en.

Jag måste erkänna att jag blev lite sådär löjligt förtjust i den här frågeställningen. För mig blir det helt plötsligt lättare att släppa loss fantasin. Det känns oerhört mycket enklare att dagdrömma om vem jag vill vara, än om att jag vill vinna 789 miljoner på Eurolotto – hur stor är sannolikheten, liksom!? (Och där har vi en sån där överenskommelse som samhället består av – alla är överens om att det är hart när omöjligt att vinna storkovan på Lotto eller något annat spel.)

Så vad kan man (jag) innefatta i det här?

Jag har en rätt bra bild av vem jag är – förmodligen bättre än de flesta. Jag har ägnat många, många år åt att ta reda på vem jag faktiskt är, och känner mig själv bättre än de flesta.

Det innebär dock inte att jag på något som helst vis har lyckats skapa mig det liv jag vill ha – än.

Som person är jag redan i mångt och mycket den jag vill vara. Just nu är jag mest intresserad av hur jag kan utveckla den här frågeställningen till att täcka nästa fråga – hur jag vill leva mitt liv.

Jag har givetvis en rätt bra bild av hur jag vill leva mitt liv. 😀 Såklart, eftersom jag har ägnat rätt mycket tid åt att fundera på det.

Det liv jag vill leva kommer att kräva rätt många förändringar. En del kan jag börja med redan nu. Andra kan jag inte göra förrän mina förutsättningar ser annorlunda ut; ett sådant exempel är mitt boende.

För att inte bli alltför långrandig kan jag skvallra om att jag vill vara en person som lever nära naturen, som lever tillsammans med flertalet djur, som har nära och kärleksfulla relationer, som har stor rörlighet (och då tänker jag mer på att kunna ta mig iväg bortanför mitt närområde än fysisk rörlighet), som har möjlighet att leva ut alla mina intressen, en person som uppskattar och uppskattas, älskar och älskas.

Det låter inte så dumt, va? 🙂

Så kommer vi till den kanske mest intressanta frågan av dem alla – i alla fall för dig som läser det här.

Vem vill du vara?

Om du vill kommentera, gör det gärna på Facebook.


Föregående inlägg Att lära av andra